EN
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1017 (16) { ["term_id"]=> int(27) ["name"]=> string(6) "recess" ["slug"]=> string(6) "recess" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(27) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(0) "" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(3) ["filter"]=> string(3) "raw" ["cat_ID"]=> int(27) ["category_count"]=> int(3) ["category_description"]=> string(0) "" ["cat_name"]=> string(6) "recess" ["category_nicename"]=> string(6) "recess" ["category_parent"]=> int(0) } }

Kyrkan anpassas

Kyrkan anpassas

Kyrkan i Visby byggdes om för att anpassas till dominikanernas behov. Konventskyrkan S:t Nicolai utvidgades i olika omgångar och stod färdig omkring 1270 med en stram predikohall, uppförd i tre skepp, fem travéer lång och avslutad i öster med ett s.k. rakslutet kor. Samtidigt byggdes konventsanläggningen norr om kyrkan. Den ursprungliga kyrkans sydportal, vars tympanon (gavelfältet ovanför dörröppningen), har en lilja med S:t Nikolaus och S:t Augustinus avbildade på vardera sidan. Även det stora rosettfönster som nu pryder sydväggen ovanför den västra portalen är återanvänd från den äldsta kyrkan.

På 1390-talet gjordes den sista utbyggnaden av S:t Nicolai. Då revs 1200-talets korparti och konventskyrkan fick sin slutliga gestaltning med ett praktgotiskt femsidigt (polygonalt) kor i öster.

S:t Nicolai dominikanerkloster

De spår efter konventsbyggnader som ses i S:t Nicolai nordfasad tyder på att de var av betydande storlek. Eventuellt har den södra korsgångslängan haft två våningar, spår i murverket tyder på detta. Visbykonventet blev med tiden ett av de mäktigaste i Norden och utgjorde en viktig bas för hednamissionen österut mot Baltikum.

Klostergården har troligtvis på gängse manér omgetts av välvda korsgångar i alla fyra väderstreck. Anslutna till dessa bör det ha funnits byggnadslängor i norr, väster och öster inrymmande kapitelsal, matsal, sovsalar, bibliotek, kök och gästsalar.

Vid Lübeckarnas angrepp på Visby 1525 skövlades och brändes dominikanerkonventet. Om förödelsens omfattning vet vi just ingenting men inga spår i konventkyrkans murar talar för att själva kyrkan skulle ha drabbats allvarligt av branden. Sannolikt har därför förvandlingen av S:t Nicolai från kyrka till ruin skett i en mera långdragen nedbrytningsprocess.

Med reformationen avgjordes till slut dominikanerkonventets öde i Visby. Stadens kloster stängdes och alla kyrkor övergavs med undantag för S:ta Maria (dagens domkyrka). 1532 överlämnade den danske kungen förvaltningen av de forna klostren och kyrkorna till hospitalet i Visby som skulle få använda avkastningen till sin verksamhet.

1. Den äldsta kyrkan

Absidförsett kor med ett provisoriskt långhus av trä. Tidigt 1200-tal, troligen ursprungligen uppfört som faktorikyrka. 

2. Mellankyrkan

Absidförsett kor med ett provisoriskt långhus Nytt långhus i sten, 2. travé (valv), torn i väster planeras eller påbörjas. Dominikanerna tar över. Svår brand, troligen på tidigt 1250-tal. 

3. Rakslutna kyrkan 1 

Koret rivs, långhuset förlängs med 1 travé åt öster och avslutas med ett rakslutet kor. Kyrkan välves. 1250-1270-tal. 

4. Rakslutna kyrkan 2 

Västgaveln rivs och kyrkan förlängs med två travéer mot väst. Praktgavel i väst uppförs. Samtidigt som fas 3, dvs. 1250-1270-tal. 

5. Det polygonala koret

Den östligaste travén och koret rivs och ersätts med de nuvarande travéerna 5 och 6 samt det polygonala koret. 1300-talets sista tredjedel.