Park

Kommunen hade länge haft planer på att rusta upp parken och i och med att planerna för Kultudralen drog igång 2010 beslutade Region Gotland att göra sina arbeten i samordning med ruinens iordningställande. Till att börja med fälldes tre popplar som stod längs norra fasaden

Region Gotlands stadsträdgårdsmästare har gjort parkens utformning. Bokträd har planterats i linje med konventets murar. På ruinens norra fasad syns tydligt spåren efter korsgången (en valvgång runt klostergårdens fyra sidor med öppna arkader mot gården). Avstånden mellan valven tas upp i planteringen, där bokstammarna har samma avstånd och utgör ”pelare. Parken fungerar idag som mingelplats och förgård till ruinens huvudentré.

Ruinspelen

Ett musikteaterverk av Friedrich Mehler och Joseph Lundahl som skildrade Petrus de Dacia och Christina av Stommeln levnadsöden och kärlekslängtan uppfördes i s:t Nicolai kyrkoruin varje sommar (med några få undantag) mellan åren 1929-1990. Verket kallades Petrus de Dacia, men kom att kallas Ruinspelen. Spelet vann världsrykte och på sommaren kom kryssningsfartyg till Visby med det direkta och enda syftet att passagerarna skulle bevista ruinspelen. Spelet kom att uppföras sammanlagt 754 gånger i kyrkoruinen. 

Petrus de Dacia var prior (första föreståndare) i S:t Nicolai kyrka i slutet av 1200-talet. Under en vistelse i Köln lärde han känna nunnan Christina av Stommeln och blev hennes själasörjare. Deras dolda passioner och andliga kärlek uttrycks väl i den brevväxling som följde efter Petrus förflyttning från Köln. Ett brev som Christina skrev till Petrus hösten 1269inleds enligt följande:”Av ditt brev ser jag, vilken stor kärlek du har till mig, och det är naturligt, om du åtminstone medmunnen, handen och pennan vill uttrycka det, som ligger fördolt i hjärtat”.Sin egen kärlek till Christina uttrycker Petrus de Dacia från S:t Nicolai sålunda: ”Min ljuvliga, jag kan inte säga hur mycket jag lider över att behöva leva på ett så stort avstånd från dig. Det är inte heller nödvändigt, eftersom jag tror att ni i samma erfarenhetsbok läser detsamma som jag som jag sedan flera år har läst om och om igen. Men jag tror att jag aldrig kommer att kunna läsa färdigt, så länge jag är dömd till landsflykt i denna usla kropp”.Deras brevväxling fortsatte hela tiden ända till Petrus dog i Visby år 1289, efter sex år som prior i S:t Nicolai, där man tror sig ha återfunnit hans grav i koret. Han har kallats för Sveriges första författare och hans brev till Christina är de första personliga kärleksbreven i vår litteraturhistoria. Och deras levnadsöden kom alltså att bli handling i Ruinspelen.